“Pihasusi”-lakiehdotus

Taajamasusi ry, 28.2.2013:

Ensisijaisesti pitäisi säätää laki, joka mahdollistaisi puuttumisen pihasusiongelmaan. Suden tulisi olla lainsuojaton, jos se on 150 metriä lähempänä asutusta tai karja-aitausta.

Peto pitäisi saada ampua haja-asutusalueilla pihoilta ilman pelkoa rangaistuksista. Tilanteesta olisi välitön ilmoitusvelvollisuus viranomaisille jälkikäteen. Silloin saataisiin poistettua yksilöt, jotka ovat liian tottuneita ihmiseen ja paikallisilla asukkailla olisi mahdollisuus itse vaikuttaa ongelman ratkaisuun. Samalla petojen aiheuttama konflikti lievenisi ja susialueiden asukkaat saattaisivat suhtautua myönteisemmin suden suojelemiseen luonnossa erämaa-alueilla.

Sellaisessa tilanteessa olisi mahdollisuus päästä kansallisesti parempaan yhteisymmärrykseen susipolitiikan toteuttamisesta kansalaisten ja viranomaishallinnon kesken. Tällä hetkellä hallinto ei puolusta omiaan, eli kansaa, vaan on hyvin vieraantunut kansalaisten arkipäivästä. Petojen oikeudet tuntuvat olevan yhtä suuret tai jopa suuremmat kuin ihmisten.

Poliisi on viime vuoden aikana myöntänyt muutamilla paikkakunnilla ns. häirikkösuden tappomääräyksen. Määräykseen on usein kuulunut rajoite, että petoa ei saa jahdata metsässä, vaan se pitää ampua esimerkiksi enintään 300 metrin päässä asuintalosta.

Metsästyslaki taas määrää, että ilman rakennuksen omistajan tai haltijan nimenomaista lupaa eläintä ei saa ampua 150:tä metriä lähempänä sellaista rakennusta, jossa asutaan. 

Lakia ei tarvitse rikkoa, jos pihaan tulevan suden ampuu omalla piha-alueellaan tontin omistaja itse. Mikäli asukkaalla ei ole asetta ja aseenkantolupaa, hän voi pyytää avukseen tutun metsästäjän, petoyhdyshenkilön tai SRVA-henkilön (Suurriistan Virka-apu). Tämä lienee mahdollista tälläkin hetkellä, mutta poliisikaan ei tänä päivänä osaa kertoa, mitä seuraamuksia oman omaisuutensa tai turvallisuutensa puolustamisesta seuraisi.

 

Poliisin resursseja tarvitaan varmastikin monella muulla taholla kipeästi. Poliisi ei mielellään susiongelmiin puutu eikä koe olevansa susikannan määrittäjä. Sen sijaan haja-asutusalueiden paikalliset ihmiset mieluusti hoitaisivat susiongelman itse. Tiiviisti rakennetuilla kaupunkialueilla pihoilla kulkevien susien jahti tulisi sen sijaan järjestää viranomaisjohtoisesti.

Pihasusilain myötä samassa pihassa tai karja-aitauksen tuntumassa usein käyvän suden poistamiseen voitaisiin varautua järjestämällä passitus kyseiselle piha-alueelle tai esimerkiksi hevos- tai lammasaitauksen viereen. Erämaasusille tästä ei olisi haittaa.

Susi tulee juuri niin lähelle ihmistä kuin sen annetaan tulla!

 

Taajamasusi –yhdistyksen hallitus

 

 

Lue myös kuinka Ruotsissa muutetaan metsästyslakia siten, että koiria ja kotieläimiä saa puolustaa paremmin:

Svensk Jakt, 14.3.2013:

Regeringen har beslutat att ändra paragraf 28 i jaktförordningen, som berör rätten att försvara hundar och andra tamdjur mot rovdjursangrepp. Den som i en sådan situation skjuter björn, varg, järv eller lodjur ska från den 1 juli 2013 anmäla detta till länsstyrelsen – inte till polisen, som nu är fallet.

 

Beslutet fattades vid torsdagens regeringssammanträde. Regeringen anammar därmed det förslag som rovdjursutredaren Lars-Erik Liljelund förra året lade fram i sin stora utredning Mål för rovdjuren (SOU 2012:22).

Den nuvarande ordningen innebär att utredning om eventuellt jaktbrott mer eller mindre per automatik inleds när ett paragraf 28-ärende anmäls. När brottsutredning inleds innebär det att vapen beslagtas, en ordning som under lång tid fått skarp kritik – inte minst från jägarhåll. Dagens beslut innebär att anmälan först ska göras till berörd länsstyrelse. Länsstyrelsen ska sedan göra en bedömning om huruvida ärendet ifråga ska polisanmälas.

– Vi har sett väldigt många fall som inneburit att vapen automatiskt har beslagtagits för lång tid. Den nya ordningen kommer att spara polisresurser och minska besvär för djurägare och jägare som hamnat i situationer där man blivit tvingade att använda sig av paragraf 28, säger landsbygdsminister Eskil Erlandsson till Svensk Jakt.

– Jag vet att det här beslutet är ett efterlängtat sådant för många jägare och djurägare, säger Eskil Erlandsson.


 

 

Jaktförordningen paragraf 28 (nuvarande utformning)

28 § Om något av rovdjuren björn, varg, järv eller lo angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp, får åtgärder vidtas för att skrämma bort rovdjuret.
Rovdjur som avses i första stycket får dödas av ett tamdjurs ägare eller vårdare för att skydda tamdjuret
1. när rovdjuret angriper och skadar tamdjuret eller om det är uppenbart att ett sådant angrepp är omedelbart förestående,
2. om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret och dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur, eller
3. om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret och det finns skälig anledning att befara ett angrepp där.

Rovdjuret får bara dödas när det inte går att skrämma bort rovdjuret eller på något annat lämpligt sätt avbryta eller avvärja angreppet.
Åtgärder enligt andra stycket 3 får, när det gäller lo, vidtas även för att skydda vilt som hålls i vilthägn eller liknande anläggning enligt 41 a §. Förordning (2009:310).

28 a § Åtgärder enligt 28 § andra–fjärde styckena får även vidtas av annan som handlar på uppdrag av ägaren eller vårdaren för att skydda jakthund som används i jaktlag, tamdjur som befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret eller vilt som hålls i vilthägn eller liknande anläggning enligt 41 a §.
Detsamma gäller när uppdrag saknas men den som vidtar åtgärden har skälig anledning att anta att ett sådant skulle ha lämnats om det funnits möjlighet till det. Förordning (2009:310).

28 b § Åtgärder enligt 28 och 28 a §§ får vidtas på annans jaktområde och trots bestämmelserna i 9 §. Sådan jakt är dock inte tillåten inom nationalparker. Förordning (2009:310).

28 c § Naturvårdsverket ska fortlöpande bedöma om möjligheten att döda rovdjur med stöd av 28 § andra–fjärde styckena och 28 a § försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde eller annars används i stor omfattning. Om Naturvårdsverket bedömer att så är fallet ska verket genast anmäla detta till regeringen. Förordning (2009:310).

28 d § Den som i fall som avses i 28–28 b §§ har dödat ett djur ska snarast möjligt anmäla händelsen till närmaste polismyndighet. Djuret får inte flyttas utan medgivande från polismyndigheten. Förordning (2009:1265).